thezesu

Jag satt vid min bänk i klassrummet, jag hade lyckats smita förbi mina klasskamrater och inte sett till Natsuru-kun. Tankarna från gårkvällen susade till och från i mitt huvud. Varför hade han sagt så? Varför? Jag kunde inte förstå det, det var omöjligt för mig att förstå. Jag försvann från allmänheten och föll djupt in bland mina tankar, samtidigt som jag tittade ut genom skolfönstret.
Mina klasskamrater började strömma in i klassrummet, men jag brydde mig inte. Inte ett dugg, varför skulle jag? De brydde sig inte om mig heller. För dem var jag som en irriterande fluga, som de inte kunde sätta fingret på och förstå. Jag suckade bland mina tankar och kände plötsligt en hand på min axel. Jag hoppade till och vred på mig, bort från fönstret och mot bänken brevid mig. "Uuuuueh?!" Utbrast jag och reste mig hastigt upp, stolen föll bakåt och jag tappade balansen. Jag tog tag i fönstret bakom mig och stod med uppspärrade ögon mot honom, Natsuru-kun. Han log mot mig och sa ett glatt "Ohayo, Subaru-kun! Sovit gott?", samtidigt som han log ett leende som sade att han visste vad jag hade tänkt igårkväll. Jag kände mig skräckslagen, hur vågade han? Hur hade han ens vågat fråga mig det där? Jag ville falla ihop, som vanligt med honom i närheten. Med han nära mig, visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Därför var just den lättaste utvägen att falla ihop, fast jag kunde inte göra det nu. Min lärare kom in i klassrummet och bad mig resa på stolen och sätta mig på den vid min bänk. Jag märkte plötsligt att jag hade alla blickar mot mig, och jag kände mig lätt generad. Men rodnade inte denna gång, utan gjorde bara som min lärare bad mig.

Lektionen var en plåga, han hade tydligen glömt sina böcker och läraren hade sagt åt honom att titta med mig. Han hade suttit så otroligt nära mig, att jag trodde att jag skulle smälta och rinna iväg som smält glass. Men jag gjorde det inte, utan istället försökte jag hela lektionen att inte komma åt honom. Vilket jag total misslyckades med, i och med att han hoppade närmre mig till och från. Jag ville be honom att sluta, men det gjorde jag inte. Just för att jag visste med mig, att i mitt tillstånd skulle det bli en scen och då skulle jag få en hemringning, samt att läraren skulle förstå att jag inte hade varit uppmärksammad på lektionen.
Så när lektionen var över, hade jag tagit mina böcker och sprungit ut ur klassrummet. Nästa lektion började om tio minuter, men jag letade upp min lärare innan det och sa att jag inte mådde särskilt bra. Hon hade då bett mig att gå till skolsyster och vila lite och hon hade gett mig en lapp, som jag skulle ge till skolsyster.

Väl inne hos skolsystern, så var det ingen annan elev och skolsystern vände sig åt mig. Hon sa vänligt "Ah, Subaru-kun! O genkidesu ka?" Jag skakade på huvudet och gav henne sedan lappen, som min lärare hade gett mig. Hon log ett litet leende mot mig och bad mig att lägga mig ned på en säng i vilorummet, jag gjorde som hon hade bett mig och gick till vilorummet. "Ta den tid du behöver!" Sa hon efter mig och jag lade mig ner på en säng. När jag låg där i sängen, började jag tänka igen. På skolsystern som jag hade besökt så många gånger både för sjuka och bara för att få prata med henne, då hon också gillade manga och var japansk. Och på flera saker, men framförallt på Natsuru-kun. Han fick mig på så konstiga känslor, jag visste inte om jag skulle tycka om honom eller inte. Han var pinsam, mer pinsam än mig. Varför hade han ens sagt så? Varför ville han ens göra det? Hade han skämtat med mig? Jag ville veta, men samtidigt ville jag bara att han skulle lämna mig ifred. Eller ville jag verkligen det? Han visste min hemlighet och han hade inte skrikit på mig.. Han hade sagt att jag hade talang.. Mina tankar började bli segare och jag kände hur jag började känna mig trött. Ville försvinna fortare och gömma mig i min egna värld, bland mina drömmar.. Jag somnade.

Jag vaknade med ett ryck, slog upp ögonen och tittade ut genom fönstret. Det var solnedgång och skolsystern stod vid mig och väckte mig. "Gomene Subaru-kun, men du måste börja kila hem nu. Då du inte har någon skolaktivitet efter klockan fyra" Sa hon och såg på mig med beklagande ögon. Jag nickade och märkte att jag hade missat alla skolans lektioner och hon måste ha förstått vad jag tänkte på, då jag tittade med uppspärrade ögon på henne. Hon log mot mig med ett lätt leende, "Shinpai shinaide. Jag har sett till så du inte fått skolk." Jag tackade henne och gick ifrån hennes avdelningsrum.
När jag var vid skolans grindar och skulle precis svänga åt höger vid dem, kom det en gestalt bakifrån och gick förbi mig och viskade vid mitt öra "Watashi wa anata ni tsuki no jikan ni kisu sa reru.." Jag stannade, stod och såg efter gestalten som hade gått förbi mig och gick nu framför mig. Jag visste vem det var, jag visste. Dessutom skrämde det mig, det skrämde mig något enormt att veta.. Veta att nästa gång, skulle han kyssa mig utan att fråga..

____
FORTSÄTTNING FÖLJER. Lämna en kommentar nedan!

Jag vill bara få det sagt att jag inte orkat läsa igenom det jag skrivit, då en del av er har tjatat på mig att uppdatera berättelsen. Jag hoppas att detta får er nöjda och se fram emot fortsättningen!