thezesu

Det hade gått ett par dagar sedan jag senast såg Natsuru-kun, han hade inte dykt upp i skolan och nu var det plötsligt fredag. Jag suckade och gick genom korridoren, jag hade börjat ana att han skulle vara borta hela den här veckan och min spända känsla för att han skulle kyssa mig hade sakta bit för bit försvunnit.
Jag hasade med fötterna och kände hur alla kollade på mig mer än vanligt, men det var inte konstigt då jag var ett vrak. Jag hade varit vaken hela natten och skissat manga, denna gång var det yaoi. Varför hade jag börjat skissa det? Och när började jag ens med det? Mina tankar dödade mitt huvud och jag stannade plötsligt till i korridoren, människor passerade mig och jag försökte förstå varför jag.. Mina tankar stannade och jag började rodna grovt på mina kinder, jag tog upp min högra hand för att dölja rodnaden och vände mig mot fönstret i korridoren. Jag tittade ned på marken och precis när jag tänkte på att det var Natsuru-kun, som antagligen hade fått mig till det, såg jag honom.

Jag sprang längs korridoren och vidare ut mot skolans gård, jag såg honom och en irriterande känsla bubblade inom mig. Han gick emot mig och när han såg mig, såg han konstigt på mig. Han måste ha förstått att jag sprang emot honom och när jag var tre meter ifrån honom stannade jag plötsligt och skrek på honom "Baka, baka, baka!"
Min röst skar sig i sitt höga tonfall och jag stod med en sprängande rodnad på mina kinder, med armarna pressat mot mina sidor och knogarna spända nästintill vita. Jag blundade hårt och kände en lättad känsla i kroppen, jag hade vågat skrika ut mina känslor för första gången. För första gången då jag hade tagit initiativet att göra det. Men när jag möttes av hans tystnad, tvingade jag mig själv att öppna ögonen blygsamt och mötte hans blick. Han stod och log och han gick emot mig. Jag ville springa iväg igen, men jag var paralyserad. Han log ett lekfullt leende emot mig, och när han tog tag kring mina axlar sa han bara med en stämma, som jag uppfatta elak, "Watashi wa modotte hoji shite inai toyuu koto o itta." Jag kände hur mina kinder rodnade ännu mer och plötsligt sa jag tyst "Nani?", men jag hann inte säga något mer. För plötsligt var hans läppar emot mina.

Kyssen, den blottade kyssen inför alla på skolgården.
Jag hade hans läppar emot mina och jag förstod plötsligt vad som hände, han kysste mig offentligt inför alla. Jag ville vara kvar och fortsätta smaka på hans ljuvligt lena, begärande läppar. Men jag började göra motstånd och försökte ta mig loss, det var egentligen inte smart gjort av mig. Då hans händer grep hårdare tag om mina axlar och kyssen blev allt mer passionerad. Jag slutade att göra motstånd och lät mig drömma iväg med hans kyss, jag kände mig knäsvag och var på vippen att falla ihop, men han omfamnade mig nu och hans hårda grepp om mina axlar lättade trycket. När kyssen var över tittade han ned på mig med leende ögon, "Kawaii, Subaru-kun" Viskade han lätt och jag rodnade ännu större och kände hur de andra eleverna tittade storögt på oss. Det var egentligen inte särskilt konstigt då Natsuru-kun var en populär kille i skolan och en snygg sådan. Jag kunde inte ta mig loss ur hans grepp, då mina ben fortfarande var knäsvaga och han höll fortfarande om mig. Han log åt mig och sa sedan "Följ med mig tillbaka till Japan" Jag som var drömmande svag i min kropp kunde inte annat än att lyssna på honom och svara ett svagt "Hai~"

___
FORTSÄTTNING FÖLJER.

Vad är det egentligen som kommer att hända nu? Varför bad Natsuru-kun Subaru-kun att följa med honom till Japan? Och varför gjorde han det, när han visste att Subaru-kun var i ett drömmande tillstånd?
Mer om det får du veta i nästa avsnitt!
Lämna en kommentar efter dig!